Vantvariation

För att utöka min vantrepetoar och för att värma en god väns händer så bestämde jag mig för att göra lovikkavantar. Det blev ett par naturvita. Det var kul att sticka, det tjocka lovikkagarnet gjorde att det gick ganska fort.

Visst är det konstigt att man inte kommer ihåg att fota det man ska ge bort?! Jag glömmer iaf det och jag vet inte riktigt varför. Tur med mottagare som man kan be efterfota ;)

Fotot är taget av mottagaren, som jag inte riktigt vet om hon vill ha sitt namn här..

Ett stort kliv för mänskligheten...

Käraste stickvänner... det är en ära att få meddela att jag nu har tagit ännu ett myrsteg i stickningens oändliga värld. Ett steg som alla andra tagit för hundra år sen. Men är man nybörjare så är man, och då får man vackert trippa på med sina små steg låååångt efter alla andra.

Ja, jag har alltså inte alls slutat sticka vantar som är så bekvämt och bra. Nä, jag har stickat ännu ett par vantar, den här gången i Svarta Fårets Oden ullgarn. Den tilltänkta bäraren på "snajt fem åj" fick själv bestämma färg och... nu kommer det... MOTIV. Japp, jag har åstadkommit ett synnerligen okomplicerat motiv enligt önskemål, det skulle vara ett hjärta och en rand. Så nu har jag äntligen stickat med två färger; mycket röd och mycket gul.

Jag antar att det finns flera sätt att göra det hela på, vilka har jag såklart inte koll på. Men jag stickade runt med båda färgerna och jädrans så stumt det blev helt plötsligt. Jag vet inte om det ska vara det eller om jag gjort fel. Jag har försökt att inte dra för mycket i det garnet som bara följer med, men ändå? Kändes skumt... inte som vanligt.

Men nu e första steget taget, nu ska jag öva mig mer på det :D

Det kan tyckas som ett litet steg som människa men ett STORT för min stickning...

SYTYCK; hjälp behöves...

Ja, jag var visst med i SYTYCK... Och jag har varken glömt det eller förträngt det eller ens avsiktligt struntat i det.

Så varför har jag inte nämnt det? Joo... jag skulle så gärna vilja ha väntat med att nämna det igen tills jag hade kommit en bit på den här spetshalsduken jag bestämde mig för att göra. Vals/foxtrot var ju min utmaning och spetsstickning det jag bestämde mig för att ge mig på. Det har jag ju aldrig någonsin ens vart i närheten av att göra.

Ja, nu sitter jag här. Och jag har börjat på halsduken 5 (ja, fem!) gånger, men det blir bara fel. Ett par fel har jag rett ut på egen hand, men nu får jag bara inte ihop det. Igår kväll satt jag och bestämde mig för ett sista försök innan jag ber om hjälp (ja, jag vet att jag lider av "kan-själv-syndromet", jag erkänner det).

Så nu ber jag om HJÄLP! Jag fattar inte riktigt hur man läser diagrammet, jag har aldrig gjort det förr. Jag har provat en massa olika varianter men jag får det ändå aldrig till att stämma. *suck* just nu är problemet att det finns skuggade rutor i diagrammet, de har som förklaring: no stitch. Innebär det att en skuggad ruta inte motsvarar någon maska/tråd i stickningen och man bara tar nästa ifyllda ruta och stickar nästa maska med? Eller flyttar man bara över en maska utan att sticka den? Jag har testat båda varianterna men får det inte till att stämma hur jag än gör.

Kan någon snäll där ute i bloggvärlden hjälpa mig med dessa skuggade no stitchrutor? :D

Och igår när jag repat upp ännu en gång och argt mumlat en förbannande ed, så gjorde jag klart två par vantar som jag börjat på för ett tag sen. Åh, älskade enkla vantar som blir som man vill :D

Att värma händerna med

Vantarna till vänster är stickade i samma garn som alligatorhalsduken, så det är barnvantar till mellansyster. Helst önskade hon sig en blomma ovanpå dem, men den skulle absolut vara blågrön och något sånt garn hittade jag inte i gömmorna här hemma, så det får jag väl virka till senare när det införskaffats. Skönt med barn med egen vilja :D


Och här nedan är det vantar till storasyster.

Användbarlig stickad sak

Det finns så mycket vackert som jag skulle vilja göra. Men ändå gör jag mest sådant som jag och barnen och andra kan använda varje dag, för att man behöver det. Och just nu håller jag på att göra varma saker för vintern.

Till mamma min har jag gjort en halsduk, jag hoppas den värmer på blåsiga höstpromenader... ja snart vinterpromenader.

Sen har det producerats enkla men värmande vantar till kidsen, ska ta bild på dem senare idag så jag kan lägga in dem också. Vantar är så tacksamma att sticka, det går fort och det är enkelt. Man behöver inte kolla något mönster eller nåt, helt perfekt :D Jaja... kanske ska jag avancera lite... snart... så det inte hela tiden blir enklast möjliga variant. Men det får duga än så länge.

Bok i present

För inte alldeles så många dagar sen blev jag ett år äldre och jag fick bland annat de här två böckerna!

Väldigt oväntat och mycket uppskattat! Jag blev så glad! Jag älskar att bläddra i böcker och drömma om allt jag ska sticka och virka...

Gåvornas dilemma

Ibland stickar och virkar jag lite saker som jag tänkt mig ge till någon som jag tycker om. Och just nu är jag inne i en sådan period då jag gör till andra. Då blir det väääldans knivigt att dela med sig av det jag pysslar med här på bloggen, för jag missänker starkt att en del har koll på mig här då och då. Och helst vill jag ju överraska när jag väl ger bort det.

Så just nu blir det inga bilder på alla sjuttielva saker jag försöker bli klar med. Det får bli efter att var sak har överlämnats tror jag.

Ett annat dilemma är ju att jag _inte_ är särskilt snabb när jag gör något, särskilt när jag stickar. När jag läser vissa bloggar blir jag alldeles matt av beundran när vissa stickar en ofantlig mängd saker. Jag hinner antagligen sticka muddarna på en vante på samma tid som vissa andra stickar en kofta. Sånt imponerar på mig!

Så nu kanske jag måste göra något till mig själv då istället? Vore en bra ide.