Sjal under konstruktion

Min stickning på swallowtailen går över förväntan bra. Jag gjorde en hel del fel, det liksom bara försvann omslag här och var i början. För varje varv satt jag och noggrant räknade antalet maskor för att se så allt stämde, vilket det var tredje varv eller så inte alls gjorde.

Men efter allt tillbakastickande och i efterhand gjorda omslag så är den hittintills helt perfekt och felfri, och jag är lycklig och nöjd...

Ännu så länge är jag bara på första delen som ska upprepas (repas upp?) 14 gånger, är på 10e, så visst går det framåt om än sakta.

Jag fick ju inspiration av Hon som stickar, men inte bara det. Jag liksom rakt av stal hennes val av garn dessutom, men valde en annan färg som var mer min. Men jag uppskattade så mycket att hon skrivit hur mycket det gått åt av garnet. Jag som aldrig stickat en trekantssjal i spets hade ärligt talat inte en susning om garnåtgång eller vilken kvalite man ska ta. Garnet jag stickar i är det här.

Snart ska jag förhoppningsvis komma vidare med sjalen... och jag återkommer säkert med förtvivlade frågor när det kör ihop sig någonstans :D Hittintills har det gått allt för bra för att jag ska kunna tro att det ska fortsätta likadant...

Jag vann!

Helt otroligt. Men på _ganska_ kort tid har jag haft lyckan att vinna utlottning hos Joyfulknitting, hos Stickmamman och nu allra senast hos Kinoko.

TACK!

Och nu måste jag snart börja planera för en egen utlottning tror jag, det är ju jättekul :D

Award

I ärlighetens namn är jag jätteglad över att någon alls tittar förbi min blogg då och då. Det kändes inte särskilt realistiskt när jag först fick hjälp att skapa en blogg. Många verkar läsa andras bloggar ett tag för att sen göra sig en egen. Jag hade faktiskt aldrig läst en endaste blogg innan jag gjorde min. Det var inte ens min ide, jag var nog rätt motvillig. Men en god vän till mig som jag träffar alldeles för sällan sa vid ett tillfälle: Men du, du _gör_ ju nåt hela tiden, men vad har du gjort egentligen? Och jag kunde inte svara, jag kunde inte minnas riktigt vad det är jag skapar med händerna, för det mesta är ju till någon annan så det ser jag ju inte mer efter att ha lämnat iväg det. Då föreslog hon att jag skulle skapa en blogg, om inte annat så för att jag själv skulle ha någon slags dokumentation på det jag gör.

På den vägen är det alltså.... och nu har jag fått en award :D Tack snälla Gina, jag blev jätteglad!

Till awarden hör att berätta sju saker om sig själv...

- Hösten är min absoluta favorittid på året
- Jag är fräknig
- Jag har aldrig brutit nåt ben eller nån arm
- Rosa är en färg som jag har fått lära mig att uppskatta...
- Sovmorgnar är något jag gillar skarpt
- Jag är ohälsosamt förtjust i choklad, gärna mörk och gärna med chili eller ingefära
- Goda, raka och ärliga människor värderar jag mycket högt

Jag väljer att symboliskt skicka den vidare till alla som läser här och alla som inspirerar mig i stick och virkandet. Tack för att ni finns!

Första trevande steget

Jag har alltid varit så imponerad av alla underbart vackra spetssjalar som "alla" stickar... Jag anser mig ännu vara oerhört nybörjare, jag har ju bara stickat i ca 1,5 år nu. Varje gång jag gör något så är det oftast nytt för mig, vilket är jättekul för då lär jag mig massor hela tiden.

Men förra veckan vet jag inte riktigt vad som flög i mig... eller jo, jag vet faktiskt vems "fel" det är! Jag satt och läste bloggar och hamnade som så ofta annars på den här bloggen, och just det här inlägget. Och det var då jag bestämde mig för att nu ta mig 17 ska jag också sticka en sån sjal! Visst är hennes sjal alldeles bedårande vacker?!

Hon som stickar; TACK för inspirationen. Nu är jag på väg...

Tack!

Blev glatt överraskad när jag såg att jag fått en award :D Tack snälla Tant Grön, awarden värmer väldigt gott!

Ännu ett par februarimuddar

Ja, jag gillade verkligen stickameras februaripulsvärmare och har nu gjort ett par till familjens nioåring. Dessa är stickade i Hjertegarns Superwash Vital som är 100% ren ny ull och jag stickade med 3,5-or.

Yttepytte

Sockarna är inte stora alltså :D Först försökte jag fota bara sockan, men då såg man ju inte hur verkligt liten den är, så jag var tvungen att göra det där med tändsticksask som jämförelse! Och det är en vanlig liten tändsticksask som ligger bredvid ;) Det är alldeles fascinerande att det finns så små fötter!

Det roliga är att eftersom det är till en alldeles nyföding är de antagligen fortfarande för stora!

Födelsedagskrokodil

I januari fyllde dottern fem och fick härligt röda vantar med matchande krokodilhalsduk.... det passade bra när det var fullt med snö och kallt varenda dag! Nu känns det inte längre lika aktuellt, all snö är ju borta. Men visst behövs det vantar ändå vissa dagar. Krokodilhalsduken är kul att sticka, jag gillar att det är ett enkelt mönster så man slipper tänka så det knakar och hålla räkning och sånt hela tiden :D

Hur mycket man stickar går i perioder tycker jag. Vissa dagar finns det alls inte tid att sticka, allt går i ett och när kvällen kommer så somnar man nästan samtidigt som barnen. Och de dagar det är sådär svårt att få tid att sitta (eller gå omkring, det händer också) och sticka så längtar jag efter nästa stickstund, är det inte knasigt så säg??

Just nu så är det sådana dagar där tiden bara går upp i rök. Men jag stjäl mig små stunder och stickar på bebissockar i Fabel. De är så pyttesmå och söta. Och garnet ger mig vårkänslor!

Lördagsutflykt inklusive vantar

Idag åker vi och hälsar på god vän... och till skillnad från de senaste 4(?) gångerna som vi setts ska jag idag _inte_ glömma att överräcka de sedan ett bra tag färdiga lovvikavantarna. Nu är det knappt tid för tjocka vantar mer, men de värmer förhoppningsvis nästa höst och vinter!!

För övrigt ska jag ägna dagen åt att fortsätta sticka på ett par yttepyttesmå bebissockar i ett härligt vårfärgat fabelgarn... men de är inte fotade än, så det får jag lägga in när jag kommit hem ikväll igen, eller blir det imorgon!

Jag önskar er alla Glad Påsk!!

Mormorsrutor

Zyzter har nu skickat bilder på det färdiga så här är de nu!
Några fler mormorsrutor har jag _inte_ tänkt virka på ett tag :D Jag har nog redan virkat årets kvot skulle jag tro... Man inser inte riktigt hur många rutor det egentligen behövs för att bli en filt stor nog till vuxen syster... men man märker det när man väl satt igång!