Vantvariation

För att utöka min vantrepetoar och för att värma en god väns händer så bestämde jag mig för att göra lovikkavantar. Det blev ett par naturvita. Det var kul att sticka, det tjocka lovikkagarnet gjorde att det gick ganska fort.

Visst är det konstigt att man inte kommer ihåg att fota det man ska ge bort?! Jag glömmer iaf det och jag vet inte riktigt varför. Tur med mottagare som man kan be efterfota ;)

Fotot är taget av mottagaren, som jag inte riktigt vet om hon vill ha sitt namn här..