Grande finale i SYTYCK

Jaa, vad ska jag säga. Har liksom inte märkt att dagarna bara gått. Och nu är det dags för den avslutande månaden i sytyck.

På hedersplats vid tv;n ligger det egenfärgade ullgarnet som genomgått förvandling till tvåtrådigt... Det är stickat några varv, men inte fler än att min fyraåring skulle kunna räkna hur många. Garnet efter det som är stickat är KRULLIGT, ack så krulligt det är. Ja, för jag har ju stickat och gjort om ett oräkneligt antal gånger. Jag har suckat, kollat att jag inte vänt diagrammet åt fel håll, kollat av beskrivningen i min engelsk-svenska stickordlista, räknat maskor igen, dragit upp och försökt ännu en gång. Har gått till datorn och letat youtube-how-to-knit-a-wqömdr4756krts eller vad nu allt heter, hittat knasiga bakvända beskrivningar som jag ändå inte fattat, satt mig i sticksoffan igen och lättad tagit fram en vantstickning till.

Men ikväll, ikväll ska jag banne mig ta garnet vid hornen, eller stickorna i hampan, eller nåt... och verkligen utmana mig själv på det här som det verkar som att jag inte klarar av: spetsstickning. Jag hade nog aldrig någonsin gett mig på det här om jag inte hade varit förvirrad en liten stund och anmält mig till So You Think You Can Knit. Men ibland behöver man en mycket hård och oerhört välriktad dunderspark ut från panelhönehörnet (där det bara stickas vantar typ).

Ikväll...